Snipp, snapp, snut, så var året slut.

Den här julledigheten blev inte riktigt som jag hade tänkt mig.. Visst, ledig var jag, men förra helgen blev jag dundersjuk av flunsan och har varit golvad av det i över en vecka. Julafton spenderades mest sovandes i mammas säng med svinhög feber, och allt festande som var planerat blev, ja, inte av.. Men jag är så där naiv och tänker att allt har en mening, och om jag varit frisk hade säkert nåt jättedåligt hänt. Det blir liksom lättare att inte vara bitter då.

Jag förstår verkligen inte att det är nyår igen redan, det här året har gått så sjukt fort! Allt som allt har 2007 varit bra i alla fall, när jag tänker tillbaka så fattar jag inte att det hänt så mycket.. Vet inte riktigt hur kvällen kommer spenderas, först middag med M och pojkvännen men sen får vi se.. Har en fest vi skulle kunna gå på men för mig blir det nog en tidig kväll, har så sjukt lite energi kvar efter den här veckan. Men hoppas ni andra kan leva ut ordentligt och partajar järnet! Gott nytt år!

'tis the season to be jolly

Det är nåt som inte står riktigt rätt till. Inte för att vara alltför privat men, har inte haft mens på flera månader nu. Har gått upp massor (ja 5+ kilon på några månader känns verkligen som massor) i vikt. Har finnar jämt och ständigt (när jag var i tonåren hade jag högst nån finne då och då, ska besvären inte minska när man blir äldre?). Är det stress efter jobbyten och annan skit eller vad tusan kan det vara? Borde förstås kollat upp mig för länge sen, att mensen uteblir är ju liksom oftast tecken på nåt dåligt, men jag är lite skraj.. Inte för läkaren eller själva besöket, snarare för vad som orsakar det hela. Är paranoid, tänker alldeles för långt och tror att jag inte kan bli med barn. Sen deppar jag över att jag känner mig fet, och tröstäter pga det (hallå, förut när jag mådde dåligt kunde jag inte äta en smula, kan inte det komma tillbaka??) och så fortsätter det.

Helt stört, jag vet, att dessutom vara medveten om det verkar bara förvärra saken också. Det konstiga är att samtidigt som det känns som om jag mår riktigt dåligt när det gäller självkänslan och självbilden, så mår jag utmärkt för övrigt. Har haft några riktigt trevliga veckor på senaste och har nog mer julstämning än på flera år. Men ja, det här med berg-och-dalbane-känslor är väl lite typiskt mig antar jag så.. allt är kanske som vanligt då bara?

Hm.. nej, ändå inte. Men det kan vi väl strunta i nu när det är långhelg och man bara ska vara glad, käka julbord och festa? Ja, så gör vi, besvären får vänta till nästa år!

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR på er som fortfarande orkar kika in och läsa! ....och självklart till dem som inte gör det också. PK måste man ju vara this time of year, God bless us everyone och allt det där. Mys!

Jag ooooorkar inte

Tack och lov lät jag bli vinet i lördags, därför minns jag fortfarande kvällen, mådde bra och kände mig nykter redan när jag kom hem från krogen. Thank God för gammal hederlig sprit utblandat med dricka säger jag bara.

I dag var tredje dagen på det nya, fasta jobbet, vilket kändes helt okej. Efter första dan var jag lite smått panikslagen, allt kändes för stort och för jobbigt, men nu när jag smält det under helgen är inte allt lika svårt att förstå längre.. Får hoppas det fortsätter åt rätt håll också.

Okej, fan, jag borde inte sitta här och uggla.. har samlat på mig en monstruös hög med disk under veckan som jag verkligen måste bli av med, åtminstone en liten del av den i alla fall. I morgon ska jag jobba över till tidigast åtta är det sagt, så nånting säger mig att jag inte kommer vilja hänga över diskhon när jag då väl kommer hem.

Nej, okej.. NU går jag. Och diskar. Eller...så gör jag nåt annat. Tjipp!

Förvirrad

Påminnelse till mig själv inför kvällen; inget vin for crying out loud. Fast just fan, om jag bara kommer göra precis tvärtom kanske det borde bli "drick vin nu för bövelen!!!" istället? Aaaah jag kanske borde stanna hemma.

Försenad trotsålder

Ibland (eller kanske rätt ofta) är jag som en treåring, om nån säger åt mig vad jag bör eller ska göra, gör jag tvärtom. Samma sak gäller vad jag själv säger åt mig själv. "Jag borde verkligen städa i dag, det ser för jävligt ut" resulterar i att jag inte städar på tre veckor. "Nu ska jag ta tag i det här och träna igen, sommaren och semestern är ju över sedan länge" slutar med att jag inte tränar alls.

Så nu säger jag så här - jag ska inte blogga. Never ever. Jäklar vad ofta jag borde börja skriva nu!

Otippat

Tänka sig, världens godaste chocolatechip-cookie finns att köpa på Ica Maxi av alla ställen. Nybakt, lika stor som min hand, så där perfekt seg och mjuk och sprängfylld av chokladbitar. Mums!

Blev visst en månad till

Okej, det här med bloggens återkomst blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Den blev ju inte alls kan man väl säga. Som vanligt är ursäkten att det har varit mycket, både vad gäller jobb och privatliv och jag har väl inte riktigt känt att jag haft nån energi över för att skriva här.

Egentligen har jag väl inte det nu heller men det känns bättre att få det sagt, eller skrivet i det här fallet då. Jag orkar inte uppdatera här regelbundet helt enkelt, utan om det blir så blir det sporadiskt.. Fast det kanske jag skrev sist också? Skit samma, det blir i alla fall väldigt sällan. Det känns bättre att meddela det av nån dum anledning men då är jag väl det, lite dum alltså..

Har då jobbat för bemanningsföretaget för lite över en månad nu, men här är det tight i svängarna - jag har fixat nytt jobb igen som jag ska börja på om sisådär tre veckor. Ett fast jobb. Med högre lön - andra löneökningen inom två månader för mig alltså. Provanställning på ett halvår, sen löneförhandling igen. Ett system jag är van att arbeta i. Kontoret är i centrum. Helt underbart. Men jag fick faktiskt beslutsångest först, trivs så sjuuukt bra på uppdraget jag har nu att jag inte ville lämna dem, men timlön slår inte en fast månadslön hur härligt det än är här. Så jag sa tack och hej och snart börjar ännu ett nytt kapitel.

Annars då? Ja, mycket festande, alldeles för mycket faktiskt.. Skulle behöva spara pengar och det är svårt när det är utgång alltjämt - då går det ju åt. Saker är väl egentligen som vanligt, celibat fortfarande (men jag vet inte om det är så frivilligt längre ärligt talat), en rätt omvälvande grej som hände förra veckan var att vi var tvugna att låta ett gammalt husdjur somna in. Låter väl fånigt för de som inte varit fästa vid nåt djur, men för mig var han en lillebror - med päls. Vi växte upp tillsammans och han tydde sig alltid mest till mig. Men han blev sjuk och vi hade inget annat val, kändes skitjobbigt innan och det gjorde verkligen ont i hjärtat. När vi väl var hos vetrinären och han fick sprutan blev det gradvis lättare, han låg i mitt knä och jag var den sista han såg vilket faktiskt känns tryggt att veta på nåt vis. Sedan dess är det som en tyngd lyft från mina axlar, för nu mår han bra och behöver inte plågas - men nog fan är jag ledsen. Jo, jag är kanske känsligare än andra, men det här har påverkat mig mer än nåt annat på väldigt länge, på både gott och ont.

Men nog om det.

Sitter hur som haver på jobbet just nu, ett jobb där de är rätt seriösa med att inte använda datorn till något privat under arbetsdagen. Oops. De har till och med spärrat facebook, men vem kan klandra dem, vore sidan tillåten skulle jag vara inloggad där jämt. Har en svag aning om att det skulle försämra min arbetsinsats.

Sunday bloody sunday

Alltså, när jag väl börjar spendera pengar går det undan och jäklar vad jag kan slösa.. men gör det så mycket när jag blir så barnsligt lycklig över grejerna? En sån sak som att mina nyinköpta, lila torgvantar från Indiska matchade min gamla favorithalsduk perfekt gav mig en varm känsla i magen.. lite roar små eller vad brukar man säga?

Hur som helst så är det inte bra för min plånbok att så många ställen har söndagsöppet, det är alldeles för frestande när man bor så nära, det är perfekt höstväder med tillhörande dimma och myspysstämning plus att man vet att det är folktomt vilket gör stan mer shoppingvänlig. Men trevligt är det, så jag ska väl inte klaga. Får hoppas jag har pengar kvar i slutet av månaden bara.

Nu bär det av till mamma för söndagsmiddag, tjipp!